göteborg city airport
ojojoj. var ska vi börja? kan ju ta och tala om att detta blir ett långt inlägg men vill ni veta vilka puckon ni umgås med så fortsätt läsa.
det var en gång en onsdag, närmare bestämt den 4e februari och 2 små töser skulle ut i vida världen.
de har beställt plats för en extra väska kvällen innan, då de har några kilon för mycket var. och varje väska är ju 15 kilo. skitbra, de slapp sortera ut nåt.
morgonen i fråga stiger de upp tidigt och åker till den enorma flygplatsen i säve, som består av ett skjul och en kiosk. väl där är de väldigt tidiga så de får vänta. elina läser igenom biljettpapprena för att kolla hur det var med tiderna. strax därefter står nånting om väskor: "du får checka in max tre väskor per person, som TILLSAMMANS FÅR VÄGA MAX 15 KILO" (!!!!!!!!!!!!!!) elina tittar uppgivet på hanna, som suckar och frågar: va är det nu vi har ställt till det med?
de har alltså 15 kilo för mycket bagage. frågade personal och detta stämde. de sätter sig på golvet på flygplatsen, och börjar sortera ut. vägde ändå många många kilon för mycket. de klär på sig alla kläder de hittar.
jag elina har på mig, tajta jeans, baggy jeans, mjukisbyxor,, linne, långärmad, linne, tshirt, kofta, tjock stickad kofta, såndär glansig tröjjacka, tjocketröja för att dölja min plötsliga viktuppgång, tunn jacka och vinterjacka. under detta miljarder halsband. alla hårklämmor i håret plus mössa, 2 klockor.
trots fortfarande 2 kilo övervikt går våra väskor igenom incheckningen.
i säkerhetskontrollen pep det mer än för en taliban med 50 kilo sprängämnen och elina blir så illa tvungen att öppna upp tröjan och visa det sköna blandningen av kläder och smycken därunder. hej zigenare.
vi byter iaf om till mer behagligare kläder därefter och ska äntligen på planet.
precis vid utgången har hanna tappat bort boardingkorte, du vet den där lilla klisterlappen på passet man aldrig vet vad det är, hon säger snällt att den är borta. haggan på ryanair säger mindre snällt att det är biljetten till planet. hanna frågar snällt om hon kan få gå ut i hallen och leta. haggan svarar mindre snällt att planet lyfter om mindre än 5 minuter så det hinner hon inte. elina är vid detta tillfället på väg uppför planet och har ingen aning om att hon är 5 min från att åka till london utan hanna. men precis i tid dyker jesus upp och ger henne biljetten. typ. hon hittar den i väskan.
så till slut kom de arma barnen inväg till englandet :)
det var en gång en onsdag, närmare bestämt den 4e februari och 2 små töser skulle ut i vida världen.
de har beställt plats för en extra väska kvällen innan, då de har några kilon för mycket var. och varje väska är ju 15 kilo. skitbra, de slapp sortera ut nåt.
morgonen i fråga stiger de upp tidigt och åker till den enorma flygplatsen i säve, som består av ett skjul och en kiosk. väl där är de väldigt tidiga så de får vänta. elina läser igenom biljettpapprena för att kolla hur det var med tiderna. strax därefter står nånting om väskor: "du får checka in max tre väskor per person, som TILLSAMMANS FÅR VÄGA MAX 15 KILO" (!!!!!!!!!!!!!!) elina tittar uppgivet på hanna, som suckar och frågar: va är det nu vi har ställt till det med?
de har alltså 15 kilo för mycket bagage. frågade personal och detta stämde. de sätter sig på golvet på flygplatsen, och börjar sortera ut. vägde ändå många många kilon för mycket. de klär på sig alla kläder de hittar.
jag elina har på mig, tajta jeans, baggy jeans, mjukisbyxor,, linne, långärmad, linne, tshirt, kofta, tjock stickad kofta, såndär glansig tröjjacka, tjocketröja för att dölja min plötsliga viktuppgång, tunn jacka och vinterjacka. under detta miljarder halsband. alla hårklämmor i håret plus mössa, 2 klockor.
trots fortfarande 2 kilo övervikt går våra väskor igenom incheckningen.
i säkerhetskontrollen pep det mer än för en taliban med 50 kilo sprängämnen och elina blir så illa tvungen att öppna upp tröjan och visa det sköna blandningen av kläder och smycken därunder. hej zigenare.
vi byter iaf om till mer behagligare kläder därefter och ska äntligen på planet.
precis vid utgången har hanna tappat bort boardingkorte, du vet den där lilla klisterlappen på passet man aldrig vet vad det är, hon säger snällt att den är borta. haggan på ryanair säger mindre snällt att det är biljetten till planet. hanna frågar snällt om hon kan få gå ut i hallen och leta. haggan svarar mindre snällt att planet lyfter om mindre än 5 minuter så det hinner hon inte. elina är vid detta tillfället på väg uppför planet och har ingen aning om att hon är 5 min från att åka till london utan hanna. men precis i tid dyker jesus upp och ger henne biljetten. typ. hon hittar den i väskan.
så till slut kom de arma barnen inväg till englandet :)
Kommentarer
Trackback
