akon!
i måndags far jag och kirre som sagt till camden. vi var galet tidiga så vi satte oss på en restaurang tills det började komma folk och ställa sig i kö. i 2 (!!!) timmar stod vi i kylan och förbannade oss och var måttligt irriterade för de aldrig öppnade dörrarna och sa att fy fan om det inte blir en hejdundrandes show.
väl inne väntade vi nog en timme för det var ju tv-inspelning så vi skulle ju applådera och dansa och sånt så de skulle filma så skulle det se ut som vi gjorde det till artisterna sen. och nån programledare som spelade in klipp.
sen började frankmusik spela. de var lite coola. sen höll de på 20 min och byta ut allt på scenen. sen spelade james morrison. också bra. båda dessa körde 3 låtar var. sen väntade vi typ en halvtimme. och under denna tid hade vi till vänster om oss en crazy pop-kines som gungade på alla hål, och till höger om oss nån crazy pingstvän som ena stunden bad och andra stog och sjöng högt för sig själv.
men vips hoppade akon in på scen och alla bekymmer var borta. helt gaaaaaaaalet. smack that började han med. mamma, pappa, mormor och ni behöver inte ens försöka förstå men ni andra som lyssnat på den kan ju bara tänka sig öset. ojojoj. och sen kör han ju FEM låtar. och på sista slänger han sig ut i publiken 2 gånger. men inte nära oss fast vi stog nästan längst fram. sen står han precis på gallret framför oss. och då var det på liv eller död att ta sig framåt. nästan framme hoppar han ut i publiken och landar framför våra näsor. vi rörde han på både det ena och det andra stället. men till vissas besvikelse inte där man inte borde.
ja efteråt var vi skakiga, svettiga och allmänt galna så vi åkte hem. mycket nöjda. adrenalinkicken under den lilla stunden han var där var värt alla blodceller som frös till is i kön.
väl inne väntade vi nog en timme för det var ju tv-inspelning så vi skulle ju applådera och dansa och sånt så de skulle filma så skulle det se ut som vi gjorde det till artisterna sen. och nån programledare som spelade in klipp.
sen började frankmusik spela. de var lite coola. sen höll de på 20 min och byta ut allt på scenen. sen spelade james morrison. också bra. båda dessa körde 3 låtar var. sen väntade vi typ en halvtimme. och under denna tid hade vi till vänster om oss en crazy pop-kines som gungade på alla hål, och till höger om oss nån crazy pingstvän som ena stunden bad och andra stog och sjöng högt för sig själv.
men vips hoppade akon in på scen och alla bekymmer var borta. helt gaaaaaaaalet. smack that började han med. mamma, pappa, mormor och ni behöver inte ens försöka förstå men ni andra som lyssnat på den kan ju bara tänka sig öset. ojojoj. och sen kör han ju FEM låtar. och på sista slänger han sig ut i publiken 2 gånger. men inte nära oss fast vi stog nästan längst fram. sen står han precis på gallret framför oss. och då var det på liv eller död att ta sig framåt. nästan framme hoppar han ut i publiken och landar framför våra näsor. vi rörde han på både det ena och det andra stället. men till vissas besvikelse inte där man inte borde.
ja efteråt var vi skakiga, svettiga och allmänt galna så vi åkte hem. mycket nöjda. adrenalinkicken under den lilla stunden han var där var värt alla blodceller som frös till is i kön.
koko
Kommentarer
Trackback
